åttonde oktober tvåtusentio.
egentligen en helt vanlig fredag, där pardeeey står på schemat!
idag skulle du fyllt 58 år..
som min moster och din dotter skrev på facebook "jag saknar dig så att det gör ont", det gör vi allihopa. men vi vet att du har det bättre där du är nu och att du älskade oss allihopa!
du missade både min atronårsdag och min student som jag så gärna hade velat ha med dig på, livet är inte alltid rättvist! du är den bästa människan jag någonsin träffat, du var alltid så glad och rolig - precis som en perfekt morfar ska vara.
när jag fick höra att du var sjuk, trode jag faktiskt inte att det var så allvarligt som det var men det tog inte ens ett år innan du försvann.
när jag såg dig sitta i rullstolen för första gången, som du kallade för "din cadilac" förstod jag mer allvaret i det hela fast än att jag inte ville förstå!
din begravning var hemsk, en stor jävla mardröm var den! att se så många människor som tycker om dig gråta hysteriskt och tanken på att mormor skulle vara utan dig fick mig att må dåligt.
vill avsluta med att du alltid fick mig att må bra och tro på mig själv.
du har alltid funnits där för oss och hjälpt oss när vi som mest behövt det.
du är min idol och jag ska bli som dig!
det går inte en dag utan att jag tänker på dig, i mitt hjärta kommer du alltid att finnas.
8 oktober 1952 - 16 juni 2009
all kärlek till dig, moffor i dalom vila i frid - din betta!
<3
idag skulle du fyllt 58 år..
som min moster och din dotter skrev på facebook "jag saknar dig så att det gör ont", det gör vi allihopa. men vi vet att du har det bättre där du är nu och att du älskade oss allihopa!
du missade både min atronårsdag och min student som jag så gärna hade velat ha med dig på, livet är inte alltid rättvist! du är den bästa människan jag någonsin träffat, du var alltid så glad och rolig - precis som en perfekt morfar ska vara.
när jag fick höra att du var sjuk, trode jag faktiskt inte att det var så allvarligt som det var men det tog inte ens ett år innan du försvann.
när jag såg dig sitta i rullstolen för första gången, som du kallade för "din cadilac" förstod jag mer allvaret i det hela fast än att jag inte ville förstå!
din begravning var hemsk, en stor jävla mardröm var den! att se så många människor som tycker om dig gråta hysteriskt och tanken på att mormor skulle vara utan dig fick mig att må dåligt.
vill avsluta med att du alltid fick mig att må bra och tro på mig själv.
du har alltid funnits där för oss och hjälpt oss när vi som mest behövt det.
du är min idol och jag ska bli som dig!
det går inte en dag utan att jag tänker på dig, i mitt hjärta kommer du alltid att finnas.
8 oktober 1952 - 16 juni 2009
all kärlek till dig, moffor i dalom vila i frid - din betta!
<3
Kommentarer
Trackback
